VillaStaffan

Då hela klassen ska få agera räddningsledare en gång, och det bara finns 2 simuleringsanläggningar, innebär detta att "simuleringsövningar" på schemat också betyder "ledig tid" stora delar av dessa dagar. Gänget har fyllt denna tid med playstationspelande, pluggande och L bestämde sig för att glasögon inte passade hennes tuffa look utan valde att skaffa linser. Alla vi grabbar är djupt imponerade över hur man klarar av att 1. Peta sig själv i ögonen och 2. Ha "skräp i ögat" hela dagarna. Big up! (För våra äldre läsare skulle man kunna översätta detta till "En stor applåd!")

När D tog en tur till Jönköping över helgen passade övriga delar av gänget på att ha massa roligt! Fredagen spenderades framför grillen där utsökta grillspett och bulgursallad stod på menyn.

L och R (ja, jag skriver om mig själv i 3e person. Det är okej om man heter Zlatan eller R) valde sedan att ta cyklarna till Lund för att partaja på utestället Tegnérs med några supersköna grabbar från klassen. Cykelturen hem längs med sockerbetsfälten runt 03-snåret, spelandes Tomas Ledin i mobilhögtalaren och L och R som sjöng med kommer gå till historien som den första cykelturen som R tycker kunde varit lite längre än den faktiskt var och då är det ändå 8 km mellan Lund och Villa Staffan. (R har 1. rätt dålig kondis och 2. rätt dåligt tålamod. Ingen bra kombo om man ska cykla allt för långt...)

Här är en bild på R på väg hem:

Under Lördagen fortsatte sedan gänget (minus D) vårat "Utforska Skåne"-uppdrag! Dagens resmål var Ystad och sedan Ales stenar. Efter att ha plockat upp vår favoritmedresenär Hanna i Sjöbo styrde vi kosan mot Ystad, 5 mil från Villa Staffan. På väg dit fick gänget nys om ett tips om att den lokala räddningstjänsten skulle ha öppet hus, och självklart måste man ta tillfället i akt när man får chansen att titta på lite brandbilar man inte har sett förut! Så första stopp i Ystad blev Sydöstra Skånes räddningstjänstförbund (SÖRF) och deras huvudbrandstation!

På plats på brandstationen fick gänget också en ny kompis: Flammy! Flammy är en (något hårig) kille i sina bästa år. Hans uppgift i Ystad den aktuella dagen var att dela ut godis till barnen (och R, vilket kommer förklaras nedan) och pose:a med barnen (och gänget)

Flammy frågade också om vi inte skulle vara med i tipspromenaden om eld och brandskydd som räddningstjänsten hade anordnat, men när vi förklarade för honom att vi var där själva, utan några barn, tog han tillbaka inbjudan. Måste man ha barn med sig bara för att man vill titta på brandbilar, vara med i godisregn och lära känna talande apor? Jajo, vid närmare eftertanke och så här med lite distans till händelsen kanske han har en liten poäng, den gode Flammy...

Godisregnet var det ja... Det hela gick till så att vår vän Flammy åkte upp i en hävare och helt sonika bombarderade barnen under honom med hur mycket godis som helst. Det var några ungar som fick ett gäng gelégodisar i huvudet, men det kan man gott ta vid ett godisregn. De enorma mängderna som kastades till horden med småbarn gjorde till slut att R inte kunde hålla tillbaka instinkterna längre. R såg iallafall ingen skylt med maxålder för att få vara med... Man måste ju också tänka på dom små livens mjölkisar! Undertecknad gjorde en insats för den allmänna tandhälsans skull, skulle man kunna säga.

Efter ett händelserikt besök på brandstationen, där insatschefen fick larm samtidigt som gänget fick en förevisning om ledningsbilen intogs Ystad för rundvandring och lunch!

Ystad, är precis som Kristianstad, en ganska stor liten håla men dom beryktade stenarna 2 mil öster om Ystad stod på schemat här näst och det var inget att vänta på.

Väl framme på plats vid parkeringen väntade en promenad på ca 800 m i ganska kraftig uppförsbacke för att nå fram till stenarna och samtidigt som gänget gick svepte en tät dimma in från havet. En ganska häftig och mystisk känsla låg över hela området. Det är än så länge relativt oklart vad stenarna skulle symbolisera och när dom restes, men det är 59 stenar som var och en väger ca 5 ton och som är formade i något som kallas en skeppssättning. De omskrivs för första gången under 1500-talet men beräknas vara ca 1000 år äldre än så (inte stenarna, dom är förmodligen big bang-gamla, men själva placeringen). Dvs. stenarna är formade som ett skepp.

Stenarna, låg som jag skrev, på en höjd och ca 100 meter från stenarna sluttade sluttningarna (hmm..) branta mot det väldiga (tror vi, det var dimma som sagt) havet. Dimman lättade dock något efter ett tag.

En mycket trevlig helg alltså med såväl god mat, goda vänner och utflykt! Nästa tripp tänker vi förmodligen ta oss rakt österut för att se ett höstigt Kivik. Det visar sig när detta blir...

/RB