Lurad av solen, dödad av vinden...
Nu har våren kommit på riktigt till Staffanstorp med temperaturer runt 10-gradersstrecket så gott som varje dag. Idag har det förmodligen även varit blåstrekord under gängets tid i villan och uttrycket som myntates av gängets klasskamrat Glenn "Lurad av solen, dödad av vinden" har aldrig passat bättre.
Den här veckan har annars bestått av fulla dagar i skolan för gänget med allt ifrån insatssimuleringar till föreläsningar om Lagen om brandfarliga och explosiva varor. För att hitta något vettigt att blogga om får man gå till dom tillförlitliga punkterna för gänget; husproblem, utvecklingen av badrummet och helgen.
När det gäller husproblemen så har Villans värmepanna strulat i princip hela veckan, och efter 3-4 dagar utan varmvatten och värme i villan (det var runt 16 grader som kallast) samtidigt som Staffanstorpshus vägrade svara på sitt kundtjänstnummer så fick gänget nog och ringde in det tunga artilleriet i form av jouren. Jourens besök skulle kunna sammanfattas med Veni, vidi, vici (Jag kom, jag såg, jag segrade) då man efter lite kliande i bakhuvudet och samtal till kunniga personer kom på en lösning och lämnade villan med en brummande värmepanna! Great succes. Varsågod och betala, Staffanstorpshus!
Badrummet börjar ta sig! Nu har kakelgubben installerat sig i Villan, förhoppningsvis vår siste hantverkare! Kakel är uppradat i hallen och i badrummet har fuktspärr målats på, på väggar och golv. Se bilder
Helgen spenderades i strålande solsken framför grillen i dubbel bemärkelse då mat lagades och bilar mekades med. Undertecknad, som inte alls är gjord för att meka med bilar, lyckades ändå, men god hjälp av L-O (Staffanstorps händigaste?) byta olja och antenn på pärlan! Så nu spinner motorn som en katt och bilen har för första gången sedan inköp i höstas en fungerande radio.
Grabbarna i huset tog också en sväng förbi Staffanstorps enda uteställe Två kockar och till vår ståra glädje var vår favorit Cowboy Jim där och spelade! Till skillnad från förra gången vi var där då vi höll oss på vår egna kant så minglade vi den här gången runt i lokalen litegrann och blev genast stammisarnas favoriter! Vid hemgång råkade vi även yttra ett löfte om att "Vi ses på lördag!" varpå ett allmänt jubel utbröt utanför lokalen. Detta är dock något som vi börjar ångra, så vi får se hur det blir. Vi vill inte göra "the locals" besvikna, men samtidigt kanske vi inte är redo att bli en av dom, riktigt än.
Nu är det snart helg igen, något som vi i Villan ser fram emot!
/R
Kommentarer
Trackback
